I mitten av en lång resa

Våren 2014, precis när jag slutat amma, påbörjade jag en resa som jag är stolt över. Men jag kom inte ända fram. Jag hade gått ner mina graviditetskilon, men hade överflödiga sedan innan. Dessa kilon hade smugit sig på under graviditeter, missfall och en lång resa som var en mental berg- och dalbana. Jag orkade inte tänka på vikten just under de åren. 9 kilo upp under 3-4 år. Dessa bestämde jag mig för att få bort under förra våren.

Kilon på vågen är egentligen inget som är viktigt för mig. Jag vill vara och se frisk och stark ut oavsett om kilona är 60, 65 eller 70. Tanighet är inget jag strävar efter. Snygga muskler däremot, utan att vara biffig. Jag vill se stark och vältränad ut! Men samtidigt spelar faktiskt kilona på vågen roll för mig när det gäller löpningen. Det är betydligt mindre att släpa runt på 60 än 70 kg. Så det kanske låter lite motsägelsefullt. 

Med Kalmar Ironman i sikte tog jag därför ett beslut förra vintern som kom att handla om att gå ner i vikt. Jag behövde bli lättare för att minska slitaget på min kropp. För att ge bättre förutsättningar att komma i mål. Och med inspiration av Anna Drotz tog jag hjälp av Ninni Halldin. Hon är en klubbkompis men också en grym kostcoach som hjälpte mig med ett individuellt kostschema som också skulle fungera med min träning. 

Det gick verkligen bra. Jag gick nästan ner mina 9 kg innan slutet av de 12 veckorna som jag hade med Ninni. Men så kom sommaren och Kalmar närmade sig. Innan min resa var riktigt slut tog vi beslutet att jag skulle ha målet att hålla vikten under semestern och över Kalmar och gå ner de sista kilona efter tävlingen. Sedan skulle vi ha utcheckning Ninni och jag. 

Så upptäckte jag två veckor efter Kalmar att jag var gravid. Så min viktresa fick aldrig något riktigt slut. Jag kan se andra före- och efterbilder på Ninnis blogg och sakna det på något sätt. Ångra mig att jag inte checkade ut innan semestern. Jag ville liksom ha det där avslutet. Det var belöningen. Kvittot på framgång. 

Nu är jag fast besluten att nå mitt mål i alla fall. Till starten av Sthlm marathon ska jag vara där. Min målvikt är inget jag kommer dela med mig av för den är oviktig egentligen. Men resan dit kanske kan motivera och inspirera andra. Att göra bra val när det gäller kost. Eller att träna. 11 månader och 13 kg är tanken. Merparten av detta kommer ske efter årsskiftet eftersom jag planerar amma fram dit. Med Ninnis upplägg som grund. Så förhoppningsvis kan jag i maj åtminstone få ett avslut med mig själv då även om det inte blir så formellt. Då ska ni få se mina före, under och efterbilder. 

Att jag tog hjälp av Ninni beror på att även om jag älskar och föredrar hälsosam mat, så är jag en livsnjutare och sockerråtta ut i fingerspetsarna. Jag behövde uppföljningarna med henne även om jag inte tog så mycket av hennes tid i anspråk mellan dessa. Jag älskar godsaker men försöker undvika dem i största mån. Men nu ammar jag som sagt. Och det innebär månader av konstant sug och att aldrig känna sig mätt. Så det är lätt att trilla dit. Jag ska inte ens försöka vara strikt under semestern. Men efteråt är det slut på onyttigheterna. 

Med tanke på hungern idag är det ett under att jag hade tålamod att laga lunch istället för att provsmaka kladdkakemuffinsarna som stod och svalnade (de ska frysas och med till stugan). En annan dag hade jag lätt ätit tre och tagit yoghurt som lunch. Nu åt jag fisk, haricot verts, avokado, tomater, rädisor och spenat istället. Gott och jag känner mig nöjd!!! Ska nog fira med en kopp te och muffins. Choklad och te är livet. Och balansen måste finnas där 🙂

  

Om Ida

Jag är en tjej på 36 år som alltid är i farten. Jag älskar när det händer saker omkring mig och jag bidrar gärna till att det händer... Träning är en av mina passioner i livet. Målet just nu är att genomföra Kalmar Ironman i Augusti.
Detta inlägg publicerades i Hälsa, Utmaningar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till I mitten av en lång resa

  1. Charlotte skriver:

    Hej Ida! Jag ska nu börja min formresa efter att ha fått min lilla pojk som nu är sju månader. Vill bara säga att jag läser din blogg ibland och du inspirerar mig! Mina mål ser lite annorlunda ut från dina – jag kommer aldrig vilja göra ett Ironman (även ifall jag var sjukt impad när du genomfört ditt) det räcker för mig att kunna sprina fem kilometer utan att dö av ansträngning. Men du verkar ha så sunda idéer och syn på livet. Heja Ida och lycka till med dina mål!

    • Ida skriver:

      Hej hej! Det är inte målet i sig som är det viktiga tycker jag. Utan att man har ett mål. Oavsett om det är 5 km, bygga muskler eller köra triathlon. Lycka till med din resa! Kul att jag inspirerar någon 🙂

  2. coyntha skriver:

    Bra beslut! Jag förstår dig 100%. Man vill inte bära de extra kilona! Vem är Ninni? Jag skulle behöva lite hjälp också 🙂 Trots att jag vet hur ska man äta!!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s